Studentexamens svar, Våren 2013

Detta är 3 exempel på de svar jag skulle ge.

1) Filosofen Thomas Hobbes (1588-1679) har sagt att en människas värde är det pris för hennes tjänster som vi är villiga att betala.
a) Kritisera denna uppfattning.
b) Ge din egen uppfattning om människans värde.

 A) För ett samhälles upprätthållande krävs vissa oinkränkbara teser, en av dessa tycker jag är människolivets värde. Detta värde måste hållas konstant och utanför den kommersiella maskinens klor, eftersom ifrågasättande av denna mest fundamentala grundsten kan leda till vitt varierande, motsägelsefulla och oförsonliga ideer, alla dessa skulle kunna anses vara sanna. Denna typ av relativism är rentav skadlig för vårt nuvarande system. Hemlösa skulle marginaliseras ytterligare sedan de som inte har haft möjlighet till en utbildning inom någonting alls tekniskt sett inte är värda någonting. Primärproducenter skulle få ett så otroligt övertag att det skulle klassas som olagligt i dagens läge, alla måste äta trots allt. Detta är också en viktig punkt i argumentet om att ta ett människoliv, kan jag döda en värdelös uteliggare? Om man ens kommer åt den minsta relativism på detta område kan man börja tolka det på alla möjliga olika sätt återigen. Ger man ena lillfingret tar de hela handen. Människovärde får aldrig vara relativt och bör aldrig ifrågasättas.

B) Mitt förnuft säger mig att människovärdet måste vara absolut, men mina primitiva drifter säger: Varför får det finnas något så värdelöst som en uteliggare? Det är viktigt att inte lyssna till sådana röster, för mycket av sådant kan leda till hemska saker, se bara på nazityskland, ett rike där en persons värde var definierat beronde på dennes etnisitet och religion. Vi måste ha något gemensamt oss människor emellan, detta något är i korthet bara det att vi är människor. Bara människor, inte bättre och inte sämre beronde på hudfärg eller månadsinkomst. I detta skede av mänsklighetens historia tycker jag det skulle vara farligt om det utvecklades ytterligare en ''oss eller dem'' mentalitet, bara hemskhet och missär har kommit från att lyssna på den lilla rösten i örat.

3) En motionsidrottare använder hormoner för att få musklerna att växa. En tävlingsidrottare
använder hormoner som förbättrar prestationsförmågan. Gör en jämförande bedömning av de
båda idrottarnas handlande ur moralisk synpunkt.

Det finns inget moraliskt att ifrågasätta gällande den första idrottaren, hans agerande är fåfängt och skadar ingen på något plan. Han vill ha stora muskler av estetiska skäl, han tar den kortare vägen till utseendet men inte til den ackompanjerande styrkan. Att använda hormoner kan anses vara substansmissbruk i klass med narkotikamissbruk, men han är inte destruktiv gentemot samhället fastän han använder dessa hormoner och vi bestämmer alla vad vi sätter i våra kroppar, vad som än händer honom är hans ansvar. Vad gäller tävlingsidrottaren så fuskar han, skamlöst så. Detta är orättvist och ogediget, han är alltså på fel sida av den moraliska gärsgården. "Din rätt att slå slutar där mitt ansikte börjar", när hans hormonanvändning går ut över andra är den inte rättvis längre medan motionsidrottaren inte söker en fördel gentemot sina likar, bara en genväg till ett rstetiskt resultat.

8) Undersökningar visar att finländarna är benägna att ta avstånd från darwinismen oftare än
andra européer.
a) Vilka alternativ till darwinismen brukar man erbjuda?
b) Bedöm alternativen vetenskapsfilosofiskt.

A) Det första alternativet som jag kan komma på är kreationismen, denna lära säger att värden skaptes enligt din egen heliga skrifts modell. Kreationismen kan vara kristen, muslimsk, hinduisk o.s.v. Intelligent design är kreationismens modernare version, skapad specifikt för att lära ut kreationism förklädd till en "vetenskaplig" teori. ''ID'': läran säger att vissa naturligt förekommande fenomen är för komplexa för att kunna ha tillkommit via evolutionen och att en ''designer'' är orsaken till att de existerar. Det finns övriga pseudovetenskapliga teorier som kan ses som avlöpare till "EvTe" eller som felaktiga evolutionsteorier. Speciellt teorin om förvärvade egenskapers nedärvning har varit popular för diktatorer och politiskt ambitiösa i semimodern tid.

B) Anledningen till att evolutionsteorin som ni felaktigt kallar "darwinism" fortfarande är relevant är för att den har testats och ifrågasatts i över 150 år och ingen veteskapsman har kunnat komma på en bättre teori eller hittat katastrofala fel i ''EvTe''. Om "EvTe" har testats och ifrågasatts så grundligt,  måste även de andra hypoteserna ha testats lika mycket. Detta kan definieras olika, man har definitivt och bortom allt tvivel bevisat att alla heliga skrifter har totalt fel om så gott som allt vetenskapligt de säger. Men de "forskare" som talar för t.ex. intelligent design eller rent ut kreationism låter sällan om någonsin sitt arbete utvärderas, en process som kallas referentgranskning. Dessa förklaringar är inte vetenskapliga eftersom de bryter mot principen om Ockhams rakkniv, antar det övernaturliga och resultatet i nutid inte alls stämmer med vad som skulle följa om dessa texter var sanna.
     Det övernaturliga har blivit tillbakaskuffat av modern vetenskap, tidigare trodde man att sjukdomar, jordbävningar, och perioder av torka var ett guds straff. Gud har alltid funnits i vår kunskaps luckor, "jag kan inte förklara det, därför är det väl en gud". Men om vi tillämpade denna sats på allt skulle vi inte veta någonting om våran omvärld, en universell förklaring leder oss inte framåt. Kreationismen är dessutom helt oärlig, dess förespråkare kan inte använda logiska eller vetenskapliga argument för en lära som har bevisats ha fel på alla punkter. Så de får ty sig till mental gymnastik, feldefinierade termer, lögner, citerande av vetenskapsmän i fel sammanhang och ofullständigt (en verksamhet dubbad "quote-mining") och indoktrinering av småbarn och sedan inte ge dem alla fakta.
     Pseudovetenskaper har en betydligt mindre sfär när det kommer till inflytande och dess påståenden har bevisats vara felaktiga som hypoteser och därför förkastats vetenskapligt. Folk tror på osanna saker för att de främst vill tro att de är sanna, när man låter starka känslor influera omdömmet spelar fakta en mindre och mindre roll, en man kan övertyga sig själv om att hans fru är trogen fastän alla hans vänner vet att hon inte är det. Vem är mer oärlig? en person som säger att han inte kan tro på något p.g.a en total avsaknad av bevis eller en person som talar för en lära som saknar bevis och vägrar att ens överväga det berg av befis för en annan lära?