Lång paus över

Jag har varit lite för slapp i mitt skrivande, något jag skäms lite över. De senaste lektionspassen har varit spridda över en lite längre tidsram än jag hade planerat, men jag tror det är bäst att börja vid passet om kritiskt tänkande.
     Kritiskt tänkande som jag definierade det är ett förhållningssätt gentemot livet och ens upplevelser, man tar inte emot allt som man ser eller hör som sanning eller något trovärdigt, man ifrågasätter denna information och ser om den kan vara trovärdig. Så passande att vi just detta pass skulle börja tala om spöken, spöken i Borgå för att vara exakt. En bild med ett ''spöke'' på är lika mycket bevis för spökens existens som en bild av Loch Ness monstret bevisar att det existerar. Utöva källkritik, spökfotografen har väl ingen anledning att ljuga? inte har alla människor som fotat Nessie någon anledning att ljuga? Jag är inte säker på varför myten om nessie är så vida känd eller varför folk har kännt sig tvungna att se till att den kan fortplanta sig med ''fotobevis'', och inte är jag säker på varför folk vill tro på spöken och andar. Något jag har lärt mig är att allt i denna verklighet har en förklaring, jag har många gånger tidigare klagat över hur gud var förklaringen på allt för länge sedan. Det var inte förrän v ifrågasatte gud och hans ord som vi kunde göra framsteg, när folk konstaterade att jorden är rund öppnades fältet för geografi, när Louis Pasteur sade att sjukdom inte orsakas av metafysisk odska utan av mikrober öppnades läran om modern medicin och så har vi Darwin och Mendel som pionjerade modern biologi.
     Endast genom kritik och frågeställning har människosläktet avancerat, spöken är ett begrepp som kan hopas till sammans med alla andra vetenskapsförbrytare i metafysikens bojor, avsaknad av bevis är inte bevis för avsaknad kan man säga om många av dessa saker. Problemet är att spöken inte är objektivt observerade, därför kan man inte säga att något existerar. Vi är mönstersäkande djur vi människor, ''sök så hittar du'', detta är en självuppfyllande profetsia. Nessie är den bästa parallellen jag kan dra till spökfenomenet, folk sade att de fotograferat odjuret, detta visade sig antingen vara dem som sett fel och fotat  t.ex. en stock eller så var fotot iscensatt.
     Gången före senast började vi med Världsåskodning som är summan av Livsåskådning+ Världsbild. Livsåskådningen är de glasögon genom vilka vi alla upplever världen om oss, världsbilden är hur en viss kultur elle ett visst samhälle ser på saker och ting: Världsåskådning är alltså något som är ständigt föränderligt från generation till generation. Den är alltså tidsandan, the zeitgeist.
     Vi diskuterade angående skratt och humor, visar det vi skrattar åt eller skämtar om hurdana vi är som personer? Enligt mig så är det inte så, många blondiner tar inte illa upp om man drar ett blondinskämt i deras närvaro. Detta är för att vi inte automatiskt kommer till slutsatsen att man verkligen tycker att blondiner är helt tomma i korken bara för att man skämtar om det., vi vet att det är ett skämt om en dum stereotyp och bör inte tas som något med mer substans än det. Alla som tar illa upp över skämt om en generaliserad och stereotyperad grupp människor förstår inte humorns vikt, lika så folk som tycker illa om skämt om t.ex. 9/11. Humor är det första sättet att hantera tragedier, när vi kan skratta åt något kan vi börja gå vidare, inte konstigt att alla de bästa skämten är om ganska hemska och makabra ämnen men är icke desto mindre roliga. Det är inget fel med att skratta åt stereotyper för de motsvarar aldrig verkligheten fullständigt och de som tar dessa saker för personligt är inte roliga människor i allmänhet.
     Senast repeterade vi inför studenten, hoppas den går bra.